sanningen

Tyvärr, när jag just nu skriver detta är det bara en ynkapynka halvtimme kvar av 2008 års julafton. Jag brukar aldrig bli sentimental, och minst av allt på julafton. Men iförsig sjunger Peter Jöback Hallelujha här intill..och det är grymt vackert helt enkelt! Och en låt att lätt bli sentimental av.

Någon mer än mig som efter en hektiskt dag av mat, tv och julklappar känner tomhet? Jag är såklart glad för mina klappar och vad jag fått, men, som min pappa sa, det är lite antiklimax. (hur det nu stavas!) Liksom..its over now! Det man väntat på, kanske inte ett år, men det man väntat på så länge och byggt upp så många förväntningar om, då var det gjort typ! Så sorligt på något vis. Antar att man borde njuta mer av stunden. Stunden med julklapparna och stunden när man sitter samlade, familj och släkt och äter tillsammans..eller alla stunder, igentligen. Men äsch, jag är så trött på alla som pratar om njutning vid jul, att det är så viktigt att verkligen verkligen njuta. Det är livet okej?
 
Och det kan vara underbart, även fast ögonblicket är kort och även fast man inte koncentrerar sig så mycket på njutningen som man borde. (Ni hörde ju själva, varför tvinga fram njutning? Ibland skulle människan sluta tänka helt, och upptäcka att det, kan vara något mer i likhet med njutning!)

Nu har jag bara svammlat på. Men tack för alla kommentarer som jag fått, bara någon dag efter bloggens start! Tack så mycket, det värmer och det peppar!<3
Och nu hoppas jag att ni haft/får en trevlig julafton, trots allt. Och berätta lite vad ni fick i paketen sen va?
Vi hörs, hugs!